Historia
Hälsingegården Mickels är byggd i sin nuvarande form 1895 efter att den tidigare gården rivits. Sannolikt var man i behov av en ny och bättre lagård. Istället för att bygga nere vid stranden av Funstasjön, valde man att flytta hela gården och bygga om allt lite längre från sjön där det fanns en naturlig slutning som kunde nyttjas. Genom att bygga på ett suterräng liknande sätt fick man smarta logistiska fördelar. I uppbyggnaden av den nya gården har det mesta av den gamla gården återanvänts och därför är många byggandsdetaljer mycket gamla.
Baksidan på Mickels, bilden
är tagen före 1912
Herrstuga
I samband med flytten av gården så satte man aldrig upp den gamla herrstugan igen, utan den blev liggande. I början på 1900-talet skänktes denna till Hälsingslandsmuseeum. Herrstugan var bondgårdens festlokal, där hölls bröllop och gravöl. Herrstugan från Mickels är målad av Erik Ersson 1758. Han kallas snickarmålaren och arbetade i en färgrik och elegant stil. Det tredelade taket är fyllt med stiliserade rosor och fåglar och väggmålningarna visar berättelsen från Lukasevangeliet om den förlorade sonen.
Herrstugan från Mickels som
finns på Hälsinglandsmuseum
Livet på gården
Mickels skilde sig en del från många andra gårdar som ofta bestod av väldigt många hus. På Mickels byggdes gården så att det mesta skulle finnas under samma tak. I huvudsak är det egentligen bara smedjan som de byggde ett eget hus åt, antagligen på grund av den stora brandrisken. Det var praktiskt att kunna gå inomhus dit man skulle om det så var till ladugården eller till matkällaren. Det var också ett praktiskt sätt att ta tillvara på värmen från djuren och tex. bakstugan. En annan fördel var att när djuren skulle kalva kunde man lätt höra när det var dags. En av nackdelarna var att "fäxlukten" kunde vara lite jobbig.
Så här skriver Erik Nordin i Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 45. "Att bostadshuset traditionellt sammanbyggs med utrymmen för djurhållning är inte ovanligt. Att sammanbyggnaden därtill är funktionell, med inre samband mellan delarna är mer ovanligt.--- I några fall ingår dessutom fler bostadsdelar i en sammanbyggnad. Den största och mest imponerande av detta slag är Mickels i Nansta i Forsa."
Livet på gården kunde under vissa tider vara ganska hårt. På vintern var det hårt arbete i skogen som gällde. Med manuella metoder och körning med häst och släde var det ett hårt jobb. På sommarhalvåret var det arbete på fälten och åkrarna. Här i hälsingland tillämpades svalbruk. Svaljorden var ett cirkulationsjordbruk. Först blev det linsådd och sedan kornsådd, tredje året kunde det bli havre. Därefter blev det bete under ett antal år. Metoden gav mycket god avkastning. Sysslorna krävde gott om arbetskraft och då var det bra med en stor gård, så att alla kunden få tak över huvudet.
Att många hälsingegårdar blev så stora beror troligen
även delvis på att det fanns en viss tävlan mellan bönderna om att bygga
stort och präktigt.
Historiska bilder
Nedan visas några av de gamla bilder vi har av gården.
Mickels från sydsidan,
bilden är troligen tagen på 1940-talet
Bilden är troligen tagen
åren runt 1910